Hej igen! efter en lång paus är jag vi nu åter igen tillbaka. Lite synd att man inte varit aktiv här eftersom det hänt så otroligt mycket.

Men som en bra ursäkt ska jag dela med mig av händelserna.

Som jag säkert tidigare skrivit så går jag på Forslunda gymnaiet (Naturbruks gymnasie i Umeå) där jag går utbildningen lantbruk och eftersom jag haft så mycket med skolan, man bor i stan på veckorna och ha börjat med körkortet så har jag fått inse att jag inte kunnat ha så många kaninerna kvar som jag haft tidigare. Så från runt 8 kaniner och massa små har jag bara två kvar. Två honor, Charlize och Hulda.

Även om jag just nu inte har någon "bamse" uppfödning så vet jag iaf att kaniner kommer vara en stor del av mina intressen långt in i framtiden. Och jag hoppas på att kunna utveckla detta när jag gått ut skolan, skaffat jobb, börjat få inkomst osv. och eftersom man bara har runt ett år kvar snart så har jag börjat planera ;)

Har tänkt att jag ska försöka att varje dag ska ta en av kaninerna jag sålt iväg och berätta om.

Och såklart visa er lite bilder på mina saknade hjärtan <3

Denna brud kommer jag aldrig glömma! Ajna även kallad Rubinöga var en av mina första rexar jag skaffat, köpte henne våren 2011. Fick både uppleva glädje, ilska, tårar och ett gott skratt av henne. Hon var mångsidig men inte den lugna lilla kaninen många drömmer om att kunna sitta och hålla i lugn och ro. Hon var en tjej med starkt temprament men inte på ett argt sätt utan charmig och ibland lite retande haha. Hon var nog den mest rymningsbenägna kaninen jag någonsin haft, när hon fick chansen att rymma var hon alltid borta innan man hunnit blinka och hade hon hittat ett ställe att rymma på så var hon hopplös att ha på samma ställe. Antingen grävde sig ut eller hittade något annat knep. Och inte minst med det så var hon nästan omöjlig att få fast, under varje byggnad eller i buskar mm, där hon var omöjlig att hitta befann hon sig i när hon rymmt, även gångar i marken gjorde hon och satt och tryckte sig i när hon hade chansen, Och även var hon snabb som attan!

Ordagrant var hon nog den smartaste kanin jag någonsin haft.

Kanske tycker ni att hon låter som en olycka ;)haha.

men hon hade ett otroligt snällt hjärta och var en jätte bra mamma till flera kullar. Hade jag haft mer tid och kunnat gå tillbaka i tiden och göra de jag tror varit bäst för henne. hade jag nog provat hoppning med henne, tror att de skulle ha passat henne perfekt! Eftersom hon var en av de aktivaste. Ajna fick flytta hösten 2013 med sin dotter Effie till ett bra hem i Sundsvall.  

bild tagen av Sabine vintern 2012.

"lilla Ajna i ett nötskal", -hmmm kanske jag kan rymma om dom tittar bort ;) 

 //Emelie