Finaste Bosse fick jag ta över av en vän till min mamma, som hade köpt honom nerifrån Stockholm. Bosse Var pappa till min första rex Östen, och utan Östen hade jag aldrig fortsatt föda upp rexar. Men efter att Östen blev sjuk och vi inte längre kunde ha kvar honom så kändes inget roligt längre. Men när kvinnan som hade Bosse bestämde sig för att sluta föda upp rex och försöka sälja iväg sina kaniner så tog jag över Bosse genom att han var far till Östen och var en otroligt fin kanin också. Bosse var inte lika lugn som Östen, men hade en fin personlighet och var en glad kille med spralligt sätt. Han var inte feg och tillbakadragen utan framåt. Han blev en bra pappa till många kullar! Och den dagen då jag insett att jag inte längre hade tid, hörde en Uppfödare med viltgula rexar av sig till mig och var intresserad ut av Bosse. Hemmet verkade jätte bra så jag beslut mig för att sälja honom dit. Hörde även av ägaren för ett tag sen och fick höra att de bara gick bra med honom och att han också skulle bli pappa igen. Så det känns verkligen jätte bra :D

 Lillgubben!<3<3

//Emelie

Stolt över mina fyrbenta idag kan jag säga! När jag var nere hos kaninerna lät jag boxdörren vara öppen så de kan hoppa ut i stallet om de vill. Alice hoppar som vanligt ut vilket hon alltid gör även om hon inte får. Ska nämna att jag hade min hund Jackie med i stallet också för att hon ska vänja sig med kaninerna och de med henne. Alice hoppa fram till Jackie och nosar på henne precis som det inte är något speciellt. Jag förstod att Alice inte skulle bry sig då hon har nosat på Jackie förut genom galler och hon är ju en modig liten kanin.

Men nu till de två djuren som fyllde mitt hjärta med stolthet var Jackie och Dinah. Jackie för att hon var lugn runt kaninerna (hon brukar anars vilja leka) och hon la sig till och med ner. Dinah för att hon tillslut efter många om och men vågade korsa gränsen mellan trygga boxen och det "farliga" utanför. När hon tillslut hade vågat sig ut hoppade hon rakt fram till mig och Jackie för att nosa. Stunden hon var ute varde inte länge för nog är det allt tryggare i boxen tycker Dinah. Men jag är så glad över detta lilla framsteg. Hon blir modigare för var dag som går.

// Sabine

Sol och 9 plus grader, kan det bli bättre? Därför fick kaninerna inviga ute/sommarburen för i år. Lite tidigt men tyckte det skulle vara bättre än att sätta upp kompostgallrena som inte är rymmingssäkra. Jag ska snart gå och ta in dem igen efter 2-3 timmar ute.

Det syndes att Alice njöt i solen, efter att gått på en upptäcksfärd stannade hon upp och började tvätta sig. Andra gången jag gick ner dit för att titta till dem, spetsade Alice öronen glatt och skuttade fram till mig. Mitt lilla hjärta. Dinah tykte det var härligt också men samtidigt lite små läskigt.

"Det är även skönt att kunna sitta på en torr matta med hö på." Tycker kaninerna.

// Sabine

Var nere en sväng till långöronen för en stund sedan och klippte klorna på Alice. Jag hade tänkt ta Dinahs klor också men hon är svåradfångad den lilla krabbaten. Får klippa hennes klor en annan dag om jag får fast henne vill säga. Det blir nog att lura in henne i transportburen annars går det inte. Innan sommaren är slut har jag som mål att få henne lika tam som Alice. Eller iaf så tam att jag kan få fast henne.

Blev även att diska deras skålar medan jag gjorde det tänkte jag att det är lite komiskt. Deras skålar har inget med kaniner att göra, två skålar har marsvin på sig, en skål står det "Dog" på och sedan använder jag gammla kattskålar med fiskben på till dem

I tisdags var pappa så snäll och hämtade 10 säckar med hö för bara 100 kr!

Kaninerna fick även morötter att mumsa på. Kan man se mer galen ut när man tuggar på morötter än Dinah?

Så här ser svarta byxor ut om man haft en fällande Alice i knäet....

// Sabine

Det är otroligt roligt att ha kvar en unge som man fått följa från dag 1. Jag såg henne första gången den 9 juni 2013 alldeles nyfödd och hjälplös, jag fick se henne öpnna ögonen, jag fick se henne bli en liten boll med päls och jag fick se henne växa sig allt större tills hon blev en vacker rex med vuxenpäls och allt. Nu får jag fortsätta följa henne resten av hennes liv och se henne utvecklas.

Dinah är väldigt blyg och lite rädd av sig och det har hon varit enda sedan hon var liten. Men det är roligt för jag ser framsteg. Hon låter mig klappa henne längre och längre stunder utan att springa iväg. Hon vill helst inte komma för nära men vi tar det i hennes takt och jag blir glad för minsta lilla framsteg. Dinah är inte alls som sin mor Alice för hon är modig, orädd och tar själv kontakt med människor. En drömkanin men som var en mardröm när hon var i Dinahs ålder. Så det kanske är tur att Dinah inte är Alcie. Sur och arg var hon mesta jämt, jag fick jobba med henne otroligt mycket för att hon skulle bättra på sig. Som tur var det nog en speciell tonårsperiod hon hade som gick över för nu är hon så snäll så. Dessutom om Dinah var så hade nog inte min små flickor kunnat gå ihop även om de är mor och dotter. Så jag har nog tur.

"Hm kanske man ska rymma"

Min egen uppfödda skönhet

Svartforsens Dinah

// Sabine

Go gubben, köpte Helidor från Ådalaskaninuppfödning i Umeå, Han va en så fin castor, snyggt utseende bra poäng och ett helt underbart temperament. Han skulle bli en bra pappa till en kull med Charlize. Och dom fick jätte fina friska ungar. Castor och Castor mantelteckande. Var då dock så synd att jag kände att jag var tvungen att sälja iväg en del av mina kaniner eftersom jag var så otroligt nöjd med honom. Men han fick flytta till Dahlias Rexar och vet att han skulle få det riktigt bra där:D  

    En bild Sabine tog på mig och Helidor våren 2013, han var inte så peppad på att kolla in i kameran som matte var ;)

//Emelie

Eftersom ni aldrig fick veta hur det gick med Alice ungar tänkte jag berätta det nu. Fyra honor och en hane blev det och de fick namnen Dodo, Dinah, Cheshire Cat "Filuren", Tweedeldum och hanen fick heta Tweedeldee. Från början trodde jag att det var två hanar därför fick de heta Tweedeldee och Tweeddum men det visade sig vara en hona men hon fick fortsätta att heta så.

Alla fem växte bra och blev bara allt vackrare. Deras personligheter var bara för härliga. En perfekt blandning mellan deras föräldrar, sociala, nyfikna, lite smått busiga och mysiga.

Dodo och Dinah var de som var lite försiktigare och tog det lugnare. Jag kallade dem för primadonnorna för det var vad de var. Filuren, Tweedledee och Tweedledum var de busiga och modigaste. De hade alltid något bus på gång och de tre följdes var de än gick.

De två som flyttade först var Dodo och Filuren som flyttade i augusti till en trevlig familj men sedan fick jag höra att på grund utav allergi (tror jag det var) fick de lov att byta hem igen till annan familj. Har tråkigt nog inte hört hur det går för dem där.

Tweedledee och Tweedledum flyttade tillsammans till en barnfamilj i december och vad jag vet så har dem det bra där.

Dinah fick stanna kvar hos mig och varför jag valde just henne berodde på att hon var den som var mest rädd och blyg av sig. För att garantera att hon skulle få ett hem där man är beredd på att ta det lugnt med henne så sparade jag Dinah.  Det hade varit svårt att hittabra hem åt henne.

Här kommer en liten film på ungarna där ni får följa hur de utvecklats.

// Sabine
  

Dotter till Ajna, flyttade samtidigt som sin mamma. Jag lärde känna henne mest ur kullen eftersom hon var den som blev kvar längst. Hon föddes ur en kull med 5 andra syskon. 

Lilla Effie är ungen som tvättar sig högst upp till höger.

Hon var något lugnare än sin mor men var endå en livlig å glad skrutt, som även mamma Ajna fick med på rymmen några gånger ;) Effie bodde även här på forslunda under vår/vintern 2013. Där fick jag tid att lära känna henne medan jag sökte en ägare åt henne. Hon var en "liten skönhet" mycket vacker kanin med ovanlig färg.  

bild tagen av Sabine våren 2013. Effie i sele, hehe denna bild beskriver hennes charm;)

//Emelie